Checklista för miljöinventering före rivning – prov och krav

Miljöinventering inför rivning: provtagning och krav steg för steg

Innan du river en byggnad måste du veta vilka farliga ämnen som finns. En strukturerad miljöinventering gör rivningen tryggare, minskar kostsamt stopp och uppfyller lagkrav. Här får du en praktisk genomgång av provtagning, dokumentation och vanliga fallgropar.

Varför inventera och vad säger reglerna?

Som byggherre ansvarar du för att farliga ämnen identifieras och hanteras korrekt innan rivning. Miljöbalken och avfallsförordningen ställer krav på sortering, spårbarhet och säker hantering av farligt avfall. Plan- och bygglagen kräver kontrollplan vid rivning, och kommunen kan begära underlag från en miljöinventering. Arbetsmiljöverket kräver dessutom särskilda åtgärder och anmälan vid arbeten som kan innebära asbestexponering.

En bra inventering minskar risker för människor och miljö, ger en tydlig rivningsplan och underlättar dialogen med både kommun och entreprenörer.

Ansvar, roller och när du behöver inventering

Du som fastighetsägare eller förvaltare är byggherre och ansvarar för att inventeringen görs innan rivningslov eller rivningsanmälan. För större arbeten ska du utse BAS-P/BAS-U som samordnar arbetsmiljön. Ta in en erfaren miljöinventerare och säkerställ att prover analyseras av ackrediterat laboratorium.

Inventering behövs vid total- och selektiv rivning, men även vid större ombyggnader som påverkar golv, väggar, tak, fogar, installationer eller tätskikt. Anta aldrig att material är ofarligt bara för att byggnaden ser modern ut. Renoveringar kan ha lämnat kvar äldre skikt under nya ytor.

Så går provtagningen till i praktiken

En genomtänkt provtagning kombinerar visuell kontroll och riktade materialprov. Målet är att kartlägga var farliga ämnen finns, i vilka mängder och hur de ska hanteras.

Förmöte och underlag: Samla ritningar, besiktningsprotokoll och tidigare renoveringsuppgifter. Bestäm rivningens omfattning.
Visuell genomgång: Inventeraren går igenom fasad, tak, våtrum, källare, installationer och utrymmen som ofta glöms.
Provtagning av riskmaterial: Ta små materialprov på fogar, golvplattor, mattlim, rörisolering, fasadskivor, takpapp, färgskikt och isolering i kyl- och ventilation.
Märkning och avspärrning: Markera misstänkta byggdelar och avgränsa vid behov tills provsvar kommit.
Analys och bedömning: Skicka prover till ackrediterat labb. Resultaten vägs samman till en åtgärdsplan, inklusive avfallsklassning.

Vanliga analyser omfattar asbest, PCB, PAH, tungmetaller som bly och kadmium samt halogenerade ämnen i isolering. Damm- eller luftprov kan behövas efter sanering som kvalitetskontroll.

Material och byggdelar att kontrollera

Farliga ämnen kan finnas dolt bakom nyare ytskikt. Gå metodiskt igenom byggnaden med fokus på delar där riskmaterial ofta förekommer.

Asbest: I rörisolering, kakelfix och fog, golvmattor och mattlim, fasad- och takskivor, ventilationskanaler och värmeisolerande skivor.
PCB: I elastiska fogar runt fönster och fasadelement, i vissa isolerrutor och i vissa golvmassor.
PAH: I takpapp, asfalt och vissa tätskikt, särskilt där material utsatts för värme.
Bly och kadmium: I äldre färger på snickerier, räcken och fasader, samt i vissa plaströr och kabelmantlar.
Kvicksilver: I gamla armaturer, reläer, termostater och vissa golvvärmetermostater.
Klorerade köldmedier: I äldre kyl- och ventilationsanläggningar samt i skumisolering.
Impregnerat trä: Tryckimpregnering och kreosot i staket, syllar, bryggor och bärverk.
El- och elektronikavfall: Kablar, strömställare, batterier och styrsystem som kräver särskild hantering.
Tankar och kemikalier: Oljecisterner, avskiljare och spillzoner i källare eller pannrum.

Notera också fukt- och mögelskador. De klassas inte alltid som farligt avfall, men innebär arbetsmiljörisker och kräver dammreducerande metoder och skyddsutrustning.

Dokumentation, sortering och transport – så uppfyller du kraven

Efter inventeringen behöver du en rivningsplan med materialförteckning, riskbedömning, provresultat och föreslagna åtgärder. Planen bör ange hur material ska demonteras, hur damm begränsas, var avfall mellanlagras och hur det ska spåras till godkänd mottagare.

Avfallsklassning: Ange avfallsslag och om det är farligt avfall enligt gällande regler.
Sortering: Håll farligt avfall strikt åtskilt från övrigt byggavfall. Använd märkta kärl och täta emballage.
Transport: Anlita transportör med tillstånd för farligt avfall. Upprätta nödvändiga transportdokument och spara kvittenser.
Spårbarhet: Dokumentera mängder, foton, provsvar och mottagningsbevis. Detta behövs för egenkontroll och kommunens handläggning.

I kontrollplanen som följer rivningslov eller rivningsanmälan bör du hänvisa till inventeringsrapporten och specificera kontroller under arbetets gång, samt slutkontroll och slutrapport.

Säkerhet på plats och vanliga misstag

Arbetet ska ske under en arbetsmiljöplan som tar upp damm, buller, fallrisker och kemiska risker. Vid asbest krävs utbildad personal, anmälan till Arbetsmiljöverket, undertryck, saneringszoner, P3-filter, heltäckande dräkt och rutiner för avfallspaketering.

Starta inte rivning innan provsvar. Felaktig rivstart blandar farligt avfall med övrigt material.
Glöm inte dolda skikt. Ta prov bakom kakel, under mattor och i rörgenomföringar.
Underskatta inte små volymer. Även små mängder farligt avfall kräver korrekt hantering.
Slarva inte med märkning och kvittenser. Utan spårbarhet kan du inte visa att kraven uppfyllts.
Använd rätt metod. Våt rivning, punktutsug och dammfälla minskar exponering och spridning.

Praktiska nästa steg: beställ en miljöinventering, samla byggnadsunderlag, utse BAS-P/BAS-U vid behov och förbered kontrollplanen. Förankra rivningsplanen med kommunen och säkerställ att sanerings- och transportföretag har rätt kompetens och tillstånd. Då går rivningen säkrare, snabbare och enligt regelverket.